Dimmigt och Drygt

Kom upp igår. Trots det hemska bilvädret. Dimman låg tätare än någonsin och mellan Norslö och A-jaur var det värst.. Men vi klarade oss helskinnade trots att Carro fick se en älg på vägen. Det var den drygaste bilresan på mycket länge. Ingen musik, ingen vaken människa att prata med på halva vägen och bara mörker och dimma att se på.. Och inte blev det bättre av att det var tillbaka upp till Luleå vi var på väg. Hade målet varit resele hade jag utanproblem utstått vädret och bristen på musik. Idag har varit den drygaste dagen i min universitetshistoria. Har inte kunnat koncentrera mig på något annat än Niclas. Han hemsöker mitt sinne och mina tankar dygnet runt.

He is still in my mind, and there he will remain.

Vansinnesutbrott..

Så har jag varit här i ett par veckor och nästa resa hem är planerad. På tisdag bär det av med mig, Carro och Linnea i bilen. Vilken resa vi kommer att få. Jag lovar att vi kommer få de alldeles exellent. Ska bli så skönt att komma hem. Saknade Niclas mer än vanligt nu när han var borta i bulgarien och inte var kontaktbar på en hel vecka. Det är han ju dessbättre nu så vi pratar ofta och mycket. Så de ska bli gött att komma hem och träffa honom igen.

Sen är jag nära bristningsgränsen när det gäller märthas koppelgående. Jag vet inte hur jag ska göra för att hon ska sluta dra så förbaskat. De spelar lixom ingen roll vad jag gör. Usch så arg jag bli ibland. Men nu är vi anmälda till en unghundskurs där vi förhoppningsvis får hjälp med detta. Jag vet dock inte när denna kurs börjar. Det borde jag nog kolla upp när jag tänker efter. Sen träffade vi en klasskompis och hans Jack Russel Hugo häromdagen. Jag tror att det var bra för henne att träffa och få busa med en främmande hund. Det är som att hon inte är lika rädd när vi stöter på andra hundar på promenaderna längre. Innan skällde hon mer och betedde sig som att hon var rädd. Nu verkar det ändå som att hon är mer leksugen än rädd. Men jag vet inte om det bara är jag som inbillar mig.

Jag kan även meddela att jag klarade arbetsfysiologi-tentan. :) Jag som var helt övertygad att jag hade kuggat den. Men så fel jag kan ha. Men de känns lite konstigt. Jag va verkligen beredd på att göra en omtenta på den. Men nu slipper jag det som tur är.

Fast det enda jag kan tänka på nu är att jag ska få komma hem till Niclas. Han har bjudit med mig på Resele IF's lagfest dessutom. Det ska bli roligt.

Så, det var de senaste uppdateringarna från mig för den här gången.
Men ja börjar fundera på å lägga ner det här med bloggandet.. Känns som meningslöst på något sätt. Det är ju inte som att någon följer den här ändå. De ska vara för att jag ska få skriva av mig ibland isåfall.. Aja.. vi får se.. De visar sig som jag brukar säga..

Over or out?

Graninge/HH64 - Resele IF 3-2 :(

Sicken dag.. Jag har spenderat hela dagen i sängen.. Jag vet egentligen inte varför. Kanske är de för att jag var lite tröttare än vanligt idag. Jag körde ju faktist en bit igårkväll. Eller också är det för att det känns motigt att vara tilbaka igen. För ja, jag åkte hem till Resele i helgen. Och det var underbart. Fick träffa både mormor, Johan och Niclas. Bäst var ju naturligtvis Niclas som jag saknat så fanatiskt, trots att jag endast hunnit vara borta drygt 1,5 vecka. Jag hann även med att se den sista fotbollsmatchen för Resele IF för året. Tyvärr så förlorade mina kära hjältar matchen med snöpliga 3-2. Jag hoppades länge att 2-2 skulle hålla sig men sen tröck dom in 3-2 målet likt förbannat där på slutet. Jädra Graninge.. Men men. Vad gör man. Jag kan inte mycket mer än hejja på mitt favoritlag och hoppas att det går bättre nästa år. Och icke att förglömma; Det var Magnus och Niclas som vann den interna skytteligan i år. Ifjol var det Jonas med sina 8 mål. Nu när säsongen är slut får de en välbehövlig semester. I princip hela laget åker väl till Bulgarien på torsdag. Inklusive Niclas, vilket kommer innebära att jag inte kommer få prata med honom på över en vecka. Jag tvivlar på att jag kommer prata med honom överhuvudtaget fram till torsdag heller. För som ni alla vet så börjar älgjakten här i trakten idag. Jag hoppas bara att Niclas får skjuta sig en älg eller två.
Sen åkte jag in till Luleå i förra veckan. För att inhandla ett par av dom exellenta Norrlands Guld Jeansen som jag tänkte ge till Niclas. De jävliga var bara att det endast fanns 3 par i alldeles för stora storlekar kvar. Och på internet är de helt slut. En aning störande. Så nu vet jag inte vad jag ska hitta på.. Snart blir det ju ändå 1 år och nånting måste jag ju köpa innan dess. Sen är det ju jul snart också. Eller ja, Snart och snart men den smyger sig på sakta men säkert. Och VIPS! så är den här. Helt utan förvarning och jag har inte hunnit köpa presenter. Näe, jag får nog ta och börja snart tror jag. Men först ska jag gå ut en sväng till med min lilla voffsing och sen lägger jag mig väl i sängen igen antar jag.

A sleepy day.

Inga dagar kvar!

Så var de 7 dagarna slut och åter befinner jag mig i Luleå.
Jag och Magnus lämnade vårt kära Resele igår vid 13 tiden. Och jag tror aldrig att det kännts riktigt så jobbigt att åka upp som det gjorde då. Att säga hej då till Niclas var rent plågsamt. Men vi tar ett halvår i taget och jag är säker på att vi klarar det här halvåret åxå. Och jag kommer ju hem emmelanåt. Dock tvivlar jag på att jag kommer kunna komma hem lika mycket som jag kunde förra terminen. Men det återstår att se. Jag hoppas och håller tummarna för att jag ska kunna komma hem minst lika mycket som då.
Det känns iaf skönt att Magnus är här uppe med mig. :) Och att Linnea och Carro är här uppe med mig. Och om 15 minuter ska jag vara ute vid bilen för att hinna hämta upp just Carro vid Kallax Flygplats när hon landar. Ska bli skönt att träffa henne igen. :)
Jaja.. jag bör väl ta mig en macka nu och sen åka iväg antar jag..

Gone once again!

7 days in Resele

7 dagar kvar nu. 7 ynka pytte dagar.
När de få dagarna gått kommer jag att befinna mig i Luleå igen. Och det är ingenting jag önskar just nu. Det enda bra med att åka upp dit igen är att jag slipper bo hemma hos mor och far. Det blir så mycke tjaffs här hemma på dagarna. Men det är väl det enda positiva också.
Jag vill verkligen inte åka ifrån Niclas. Jag kommer sakna honom så oerhört mycket. Vi har haft en sådan underbar sommar han och jag. Och det är inget jag har lust att lämna bakom mig för att måsta åka upp till Luleå och plugga istället. Sen ska det ju ioförsig bli roligt att träffa Carro och Linnea igen. Mina små älsklingar. ;)
Det ska bli roligt att Magnus flyttar upp också. Men sen är det totalt slut på positiva saker med att åka upp till Luleå igen. Och det positiva väger inte på långa vägar upp det nefativa.

Jaja.. Vi kan ju ta något roligt åxå.
Jag, Frida och hennes vän Emma åkte till Fridas stuga i fredags för att snacka skit och ha det allmänt mysigt. Och så blev det. :) Det var länge sedan jag hade det så mysigt med fina vänner.
Jag var lite rädd att det skulle bli tryckt stämning med tanke på att jag och Emma inte kände varandra innan. Men som tur var var hon en öppen och trevlig människa som jag hade väldigt lätt att komma överens med. Vi spenderade fredagen och lördagen med att diskutera, dricka alkoholhaltiga drycker, äta och att bada ett halv-varmt karbad. Men trots det halvt misslyckade badandet så hade vi oerhört mysigt och trevligt. :) Det var nog en av de bästa helgerna på länge.
Sen har det ju faktist hänt andra roliga saker i sommar också. Jag följde med Niclas, Jonas å Nicke till Bäckströms stuga vid Selsjön där vi åkte båt. Vi band fast en liten plastbåt i en motorbåt och tolkade efter medan Jonas som körde motorbåten försökte svänga så att vi välte. Och jag kan meddela att vi blev blöta. Men roligt var det. Märtha var även hon med till Selsjön den där dagen. Hon tyckte att det var oerhört underhållande att hoppa i vattnet från bryggan. Hom skulle kunna bosätta sig vid älven eller vilket vatten som helst egentligen. Jag tror aldrig att hon kommer tröttna på vatten eller vad som helst som skvätter egentligen. Hon är för söt det lilla livet. Det är bara så synd att man inte kan låta henne hålla på hur länge som helst. Hon blir ju så stressad. Och vi alla vet ju att det inte är så värst bra. Så vi försöker hålla det på en jämn nivå. Trots att det är väldigt svårt.
Näe. Nu får det nog räcka för idag..

Summer is over!

Nu är det inte utan att man börjat vänja sig vid att Molly inte finns här längre. Hemskt men sant. Och av Tassa och Märtha är det utan tvekan Tassa som saknar Molly mest. Det är som att hon inte riktigt vet vars hon ska placera sig någonstans. Hon följde alltid Molly som en extra svans och låg alltid intill henne. Men nu vankar hon av och ann mellan alla andra i familjen.

Sen har mina föräldrar varit på semester i nästan två veckor. Och sicken fin tid det varit här i huset måste jag säga. Det har varit så lugnt och skönt. Men nu är de ju tillbaka igen. Visst de är väl kul å ha dom hemma på ett sett, men mest är
det jobbigt. Det är tur att jag slipper bo här permanent. Snart åker jag tillbaka till min lägenhet i Luleå. Och med tanke på allt liv här hemma ibland så ska det bli skönt att komma upp igen. Men usch vad jag gruvar mig för att lämna Niclas. Det känns oerhört tungt att behöva lämna honom igen. Vi får ta till vara på de få veckor som är kvar innan skolan börjar igen. Dock kommer denna veckan inte att innehålla någon kvalitetstid med honom. Jag jobbar alla dagar utom torsdag då jag ska till S-vall med min bror och Milla. Dessutom så är det Urkult i helgen. Så Niclas kommer att spendera hela helgen i Näsåker med några kartor öl i högsta hugg. Vilket kommer innebära att han inte kommer att vara särskilt anträffbar för mig. Men jag jobbar ju ändå hela helgen så det spelar väl inte så stor roll. Vi får umgås nästa vecka istället. Jag hade även jag tänkt spendera en hel helg på Urkult. Fast så blev dock inte fallet. Som så många andra år. Men vad gör man. Jag hade redan utlovat arbete och kan inte gärna tacka nej nu. Jag har jobbat alldeles för mycket i sommar. Usch! Nästa år blir det ändring. Då ska jag jobba i början på sommaren. Allt roligt är ändå i slutet.

Förresten. Jag får sällskap i Luleå i höst. :D Magnus min kära broder flyttar upp för att påbörja sin utbildning i Industri Design. Ska bli fanatiskt roligt tycker jag!

Ps. För er som inte vet så är Urkult en alldeles fantastisk festival placerad så strategiskt som i Näsåker av alla ställen. Men det är ju nära för mig så vem klagar. Urkultsdagarna som alltid utspelas första helgen i augusti med start på Torsdagen med Eldnatt och fortsätter sedan hela helgen med artister från världens alla hörn. Det är mycket alternativ musik som folkmusik från hela världen och annat spännande. Men det roligaste med Urkult måste nästan ändå vara alla alternativa människor som hittar sig till lilla Näsåker under denna underbara festivalhelg. Så mycket Hippies har man nog inte sett på samma plats sedan 70-talets woodstock. Och stämningen är alldeles underbar där bland niporna och älven med dess brus. Och festplatsen kryllar av intressanta människor, god mat och roliga små stånd där du hittar allt från sjalar och armband till rökelser och trummor. Man kan inte annat än Älska Urkult! D.s

A dark day!

Just nu går mycket i svart i vår familj.
Igår kl. 11 hade vi en tid hos veterinären med vår älskade familjemedlem Molly.
Vår drygt 10 år gamla schäfertik som tyvärr inte fick behålla hälsan längre. Hon har varit vår vän och underbara kamrat i halva min uppväxt. Och det är svårt att inse att hon inte längre finns hos oss. Hon kommer sannerligen att bli saknad. Jag har försökt minnas detaljer och saker från hennes tid hos oss. Men det är så svårt. Jag förstår inte att det ska vara så svårt att få fram minnen från hennes valptid eller egentligen vad som helst som karakäriserar henne. Det jag kommit på hittils är att hon aldrig skällde. Inte förrän Mamma fick henne till det för något år sedan. Och när hon var liten brukade alltid Magnus och Jonas busa upp henne förfärligt och jag vet inte hur många tröjor och byxor hon hade sönder med sina vassa små valptänder. Hon har alltid varit en lugn hund, en fantastiskt barnvänlig och valpvänlig vovve som alla älskade.
Molly är och förblir alltid en del av oss och vår familj.
Du är saknad Molly-Bus!

A new job and an old boyfriend.

Då har jag gjort mitt dagsverke idag. Kom precis in från en hundpromenad. Jag har ju varit hundvakt i veckan men idag kommer de hem igen så jag tänkte ta en sista promenad med dem.. Och nu är det gjort. Så nu vet ja inte vad jag ska hitta på förnågot. Milla kankse är ledig ikväll. Eller Sammy. Jag får väl höra mig för lite antar jag.

Jag börjar mitt nya arbete som Personlig assistent på Tisdag till veckan. Ska bli rätt roligt faktist. Och så oerhört mycket lättsammare än att arbeta på Gruppbostäderna. Nu kommer jag slippa arbeta nätter också. Däremot är det fortfarande kvällar och helger. Men det gör inte så värst mycket egentligen. Det blir ju Ob och grejjer och jag har ju lyckats förstå att pengar aldrig är fel i den här världen. Det tog lite tid men nu är jag införstådd med att det är svårt att leva utan pengar nuförtiden. Oh nu kommer det att bli två helger på rad med arbete är jag rädd.. Men som sagt. Det blir ju några extra ören i börsen.

Sen har jag beställt böcker idag. 6 stycken. Jag har tänkt köpa mig böcker hela sommaren och nu kom jag mig för. Eller rättare sagt så kom jag ihåg det med hjälp av reklam på TV. Man fick ju 3 böcker för 99 kronor på Cdon.com. Vilket passade mig perfekt.

Näe. men om man skulle ta och titta lite på 2½ men istället. Jag tror att det får blir de. Den här kvällen kommer antagligen att gå i tv:n tecken. Som vanligt ioförsej. Men de senaste kvällarna har jag haft sällskap. Dessutom har jag ju inte varit hemma på kvällarna. Jag har ju sovit hos hundarna jag vaktat. Sen har jag ju fått fint sällskap av bland annat Niclas på kvällar och nätter. Vilket verkligen inte varit fel. 8 fina månader har vi haft tillsammans nu. Och jag hoppas på många många fler.

8 months and counting..

Mitt Hem!

Idag insåg jag som många andra dagar att jag Älskar min hembygd.
Resele är och förblir en del av mitt hjärta. Och det är hit jag flyttar tillbaka när jag gjort färdigt mina 3 år i Luleå. Resele är fantastiskt underbart vackert. Och det vet jag att jag inte är ensam om att tycka. Resele är helt enkelt perfekt. Lagom långt till närmsta stad, Vackert till tusen, Nöjen emellanåt, Tillräckligt stort och lagom stor folkmängd, Desutom finns här ett gäng härliga människor. Allt vore dock änn mer perfekt om vissa underbara vänner från södern och även från norr kunde flytta hit till mig och mina trakter. Fast jag antar att man inte kan begära hur mycket som helst. Men jag kan ju hoppas att iaf någon hittar hit så småningom. Då vore Resele perfektare än Perfekt!

Nothing like Home!

I thought I could sleep tonight...

De är ju själva fan att jag har så svårt å säga ett rakt NEJ!
Nu måste jag ut å jobba inatt igen. Men jag får väl skylla mig själv antar jag. Faaan att jag är en sån jävla mes. Jag orkar inte och jag har verkligen ingen lust å jobba inatt igen. Jag har ju jobbat precis hela veckan. Jag trodde verkligen att jag skulle få vara ledig ett par dagar nu. Men icke då. Och de är ju så satans tråkigt där på jobbet på kvällarna. När den sista går hem vid halv 8 så har man ju ingenting å göra. Man sitter bara där alldeles ensam. Och inte är de nån som vill komma och göra mig sällskap heller. Dynga!
De här gjorde mig skit sur. Så sur att jag blir sur över allt annat. Som till exempel att Mange, Milla, Sammy och dom andra var ute å hade roligt igår medan jag var tvugen att jobba hela natten då med. Dom lyckas alltid göra nåt roligt när jag inte kan. Jag vet inte om de är medvetet. Antagligen inte men det är så satans störande. Och bara för att jag är ledig till helgen så kommer det inte att hända någonting alls. Då kommer alla sitta inne eller så jobbar dom väl den helgen då jag är ledig. Jag blir så förbannad. Å nu får jag inte träffa Niclas idag heller. :( Jag som hade sett fram emot ikväll, men jag får väl sätta mig å jobba istället. Usch så satans tråkigt.
Men fy vad jag har svurit den här gången. Det här går ju inte för sig. Nu får jag skärpa mig. Jag får ju faktist skylla mig själv att jag måste jobba. Och jag tjänar ju pengar. Jag får väl tänka så istället. Men de svider ändå, jag har ju ingen lust att sätta mig där ikväll igen...

Want to stay at home tonight!

En fin Midsommar, ett bra ben och ett jobbigt jobb.

Så var Midsommar över och jobbandet har påbörjats.
Men för informationens skull kan jag med glädje meddela att min Midsommar var fantastisk.
De va nog den bästa midsommarhelgen på bra många år. Vi hade de så mysigt där borta i Junsele. :) Med minigolf, öl, sol, stugor och framför allt The Ark! Fy vad bra de var.

Sen har vi jobbdetaljen.. Jag började i måndags och jag börjar redan tröttna.
Fast det kan bero på att det varit en oerhört intensiv vecka.
Det som är jobbigast är att jag jobbar hela helgen dessutom.
Men sen får jag vara ledig på måndag och tisdag iaf.
Nästa vecka blir inte lika arbetsam som denna. Som tur är.

Sen vet jag inte om de händer så mycket mer i mitt liv.
Eller ja. Sammy har kommit hem från staterna vilket icke är att förglömma.
Han har man ju saknat medan han vare borta. :)

Och ännu ett glädjande besked är att Märthas ben tillslut är läkt.
Trots det får hon inte springa som hon vill och busa. Det är fortfarande koppelpromenader som gäller. På veterinärens inrådan för att inte överbelasta och skada muskler och leder i benet som är svagare än det borde efter alla operationer och komplikationer. Vi blev även rådda att ta henne och bada vilket jag gjorde igår. Jag trodde inte att hon skulle gå i vattnet frivilligt, men det gjorde hon. Jag tror tillochmed att hon tyckte att det var ganksa roligt. :) Men om en månad. Då ska jag släppa lös henne på gården och vi ska busa med en boll och en freesbee hon och jag. Som jag längtar.

Men det var nog allt från Elin denna torsdagkväll.

I'll be back!

Midsommarplaner

Herre jävlar vilken frekvent bloggare jag har utvecklats till då. :P
Otroooligt...

Och återigen sitter man framför teven. Men de är inget vidare bra på tyvärr.
Jag kankse får ta å ringa Milla å höra om vi ska hitta på nåt medans pojkarna är på fotbollsträning. Vi kan ju kankse se "Sista dansen" eftersom att jag köpte den åt henne idag på affären. Hon har letat den jag vet inte hur länge och idag såg jag den där ovanför Aftonbladet. Då var jag ju bara tvungen att köpa den åt henne. Och jag tror att hon blev ganksa glad. Jag hoppas de iaf. :)

Vi har varit å handlat förnödenheter till vår midsommarhelg i Junsele. Jag känner på mig att de kommer bli en tokrolig helg. De är synd bara att så många bangade. :(
Men måste man jobba å har man inte råd så finns de väl inte så många val antar jag.
Milla kommer ju som tur är på lördag kväll och joinar oss på The Ark.
Sicket drag det kommer att vara där uppe. Och mycket folk.
Men just junsele är inte det enda jag längtar till den här helgen. Även festen i Möffle kommer att bli fantastiskt rolig. Det känner jag på mig. Mycket folk även där hoppas jag. Och helgrillad gris, liveband och roliga människor kan ju inte floppa. Så är det bara.
Det kommer att bli en bra midsommar. Jag hoppas och tror de iaf.
Men jag hoppas att alla ni andra får en minst lika bra midsommar som jag väntar på.

Drink more than little.

Lovable?!?

Egentligen är de otroligt.
Så länge som jag var avundsjuk på de som Milla och Johan hade.
De älskade verkligen varandra.
Jag trodde aldrig i hela mitt liv att jag skulle få uppleva den känslan.
Att älska och att vara älskad.
Jag försökte ibland att älska någon. Men jag lyckades aldrig fullt ut.
Jag kände aldrig de jag såg hos Milla och Johan när de var tillsammans.
Men äntligen och mot förmodan så är jag kapabel att älska.
Och det är underbart. :D
I ett halvår har jag älskat min Niclas.
Visst har vi haft våra problem. Större, mindre och ibland riktigt stora.
Men vi har alltid löst de. Och tur är väl det.
För vad vore jag utan dej?
Jag älskar honom verkligen helt och fullt och mer än jag trodde att mitt lilla hjärta kunde klara.
Nu kan jag bara hoppas och tro att han och jag får en underbar tid tillsammans.
Jag njuter av livet och jag älskar Niclas.

Able to love and be loved.

Intelligensnivå: Okänd!

Så satt man här igen.
Framför televisionsapparaturen och tittar på ännu ett fantastiskt avsnitt av "Rena Rama Rolf".
Roffe är sinnessjuk i det här avsnittet. Jag känner min nästan så själv.
Mitt liv är ju för tragiskt egentligen. Här sitter man halv 9 på en lördagkväll, ensam framför tv:n med tre hundar som sällskap. eller ja. Sällskap och sällskap.. Två av dom ligger ju ute i hallen å föråldras medan den tredje ideligen kommer hit med med den satans bollen jag var intelligent nog att införskaffa till henne. Jag tyckte att de va en ypperligt bra idé när jag stog på Arken i S-vall. Det var ju en boll och vi vet ju att Märtha gillar bollar. Dessutom piper den. Vad tänkte jag med egentligen?!? Å den piper inte lite grann heller. Jag förstår inte att man får tillverka hundleksaker som piper så mycke och så högt. Man får nästan hörselskador.
Men Märtha tycker ju dom den. Precis som jag förstod att hon skulle göra.
Tyvärr tycker hon nog om den lite fööör mycke är jag rädd.
Jag får nog gömma undan den igen snart tror jag innan jag blir skogstokig av det ideligande pipandet.

Men om en halvtimme kan jag nog lämna av Märtha till Mamma för kvällen så att jag kan åka bort till lilla Milla en sväng. Vi kankse tillochmed tar en tur ner på staden efter att vi skjutsat våra kära bröder, min älskling och en grabb till bort på en fest i Forsmo. Vem vet, de kan ju vara folk på stan en kväll som denna. Vädret är ju fint och tivolit är i stan så de kan nog vara lite folk ute. Vi kan ju hoppas på de iaf. Men nu får jag nog ta å gå ut med Märtha så att Mamma slipper göra de när jag ringer efter henne om en halvtimme.

Over and out!

Påhälsningar och Telefonsamtal

Fråga mig inte varför jag sitter här och försöker skriva nåt.
De är rätt svårt att få något kreativt ur mig när jag sammtidigt ser reprisen av "2 ½ Men" från tidigare idag. Som jag alltså såg tidigare idag. Jag förstår egentligen inte varför jag har så svårt å slita mig från teven. Jag satt i princip hela förmiddagen framför den satans plåtburken tittandes på den svenska klassikern "Rena Rama Rolf". De va tider de. 90-talet och hela min ungdomsdagar. Och all den göteborskan gör bara att man tänker på Johan. De är inte utan att man saknar den lille pajjsaren. De känns så tråkigt att man knappt kommer träffa han mer. De är så många man önskar att man kunde träffa oftare. Men många bor långt bort och vem har pengar till sånna utsvängningar nuförtiden. Var och varranan är ju rent fattig. Eller så är dom flesta bara snåla. Eller kan de vara så att de finns andra prioriteringar i folks liv? Men vad kan egentligen vara viktigare än att träffa och hälsa på vänner man bryr sig om. Och varför har man telefoner? Dom används ju knappt. Iaf inte här, och speciellt inte av mig. Jag är den sista som ska kritisera andra i påhälsningar och telefonanvändning. De finns nog ingen som är sämre än jag på just de. Och ärligt talat vet jag inte vad jag ska göra åt de.
Men nu när jag väl är hemma har jag egentligen ingen lust att åka härifrån på några längre resor. Nu vill jag bara vara i Resele bland alla jag missat hela terminen. Och telefoner har jag alltid varit rädd för. Ringa till folk är inte min starka sida, har aldrig varit och kommer hellre aldrig bli. Fast jag måste säga att jag är bättre på att använda telefoner nu än vad jag var för några år sedan. Men som sagt. Något riktigt äss på att ringa folk kommer jag inte bli förrn den dagen "Scrubs" blir tråkigt och lessamt. Och de kommer inte hända de närmsta 311 åren.

Det här var inte vad jag tänkte skriva när jag kom på den brillianta ideén att skriva ett nytt inlägg här i min nya fina blogg. Men allt blir ju inte som man tänkt sig har jag hört.

Things change

Blogg-oskulden är tagen!

Jag trodde aldrig att jag skulle starta en blogg..
Man kan ju undra varför i hela friden jag startar en.
Vad har jag att säga som ingen redan sagt eller tänkt?
Satan... Vem kommer läsa den här egentligen?
De är ju inte som att jag kommer berätta de här för nån.
Jaja.. Till Er som nu motförmodan skulle läsa den här så känn er Välkomna!

Jag sitter ju då här med sommarlov så jag kan ju behöva ett litet tidsfördriv antar jag.
Utan tidsfördriv lär alla mina lediga dagar se ut som gårdagen.
Och gårdagen var ingen spännande dag.
Jag låg på soffan hemma på Råssmon i Resele i princip hela dagen.
De enda jag varvade med var små tupplurar och mina korta veterinär-rekommenderade 10minuters promenader med Märtha. Som för övrigt fyllde 1 år i lördags! :)
Min lilla älskling börjar bli stor. Stor har hon ju ioförsig varit ganska länge fast hon är fortfarande en valp i sinnet. En busig och gosig valp som helst jagar bollar eller myser i mitt knä.
Jag tror aldrig att jag varit med om en schäfer som frivilligt utan minsta uppmaning kommit och satt sig i någons knä för att gosa. Hon e för underbar mitt lilla hjärta!

Jäjä.. De va den första bloggen de och vem vet.. De kan bli fler.

Over and out!