Dimmigt och Drygt

Kom upp igår. Trots det hemska bilvädret. Dimman låg tätare än någonsin och mellan Norslö och A-jaur var det värst.. Men vi klarade oss helskinnade trots att Carro fick se en älg på vägen. Det var den drygaste bilresan på mycket länge. Ingen musik, ingen vaken människa att prata med på halva vägen och bara mörker och dimma att se på.. Och inte blev det bättre av att det var tillbaka upp till Luleå vi var på väg. Hade målet varit resele hade jag utanproblem utstått vädret och bristen på musik. Idag har varit den drygaste dagen i min universitetshistoria. Har inte kunnat koncentrera mig på något annat än Niclas. Han hemsöker mitt sinne och mina tankar dygnet runt.

He is still in my mind, and there he will remain.

Vansinnesutbrott..

Så har jag varit här i ett par veckor och nästa resa hem är planerad. På tisdag bär det av med mig, Carro och Linnea i bilen. Vilken resa vi kommer att få. Jag lovar att vi kommer få de alldeles exellent. Ska bli så skönt att komma hem. Saknade Niclas mer än vanligt nu när han var borta i bulgarien och inte var kontaktbar på en hel vecka. Det är han ju dessbättre nu så vi pratar ofta och mycket. Så de ska bli gött att komma hem och träffa honom igen.

Sen är jag nära bristningsgränsen när det gäller märthas koppelgående. Jag vet inte hur jag ska göra för att hon ska sluta dra så förbaskat. De spelar lixom ingen roll vad jag gör. Usch så arg jag bli ibland. Men nu är vi anmälda till en unghundskurs där vi förhoppningsvis får hjälp med detta. Jag vet dock inte när denna kurs börjar. Det borde jag nog kolla upp när jag tänker efter. Sen träffade vi en klasskompis och hans Jack Russel Hugo häromdagen. Jag tror att det var bra för henne att träffa och få busa med en främmande hund. Det är som att hon inte är lika rädd när vi stöter på andra hundar på promenaderna längre. Innan skällde hon mer och betedde sig som att hon var rädd. Nu verkar det ändå som att hon är mer leksugen än rädd. Men jag vet inte om det bara är jag som inbillar mig.

Jag kan även meddela att jag klarade arbetsfysiologi-tentan. :) Jag som var helt övertygad att jag hade kuggat den. Men så fel jag kan ha. Men de känns lite konstigt. Jag va verkligen beredd på att göra en omtenta på den. Men nu slipper jag det som tur är.

Fast det enda jag kan tänka på nu är att jag ska få komma hem till Niclas. Han har bjudit med mig på Resele IF's lagfest dessutom. Det ska bli roligt.

Så, det var de senaste uppdateringarna från mig för den här gången.
Men ja börjar fundera på å lägga ner det här med bloggandet.. Känns som meningslöst på något sätt. Det är ju inte som att någon följer den här ändå. De ska vara för att jag ska få skriva av mig ibland isåfall.. Aja.. vi får se.. De visar sig som jag brukar säga..

Over or out?

Graninge/HH64 - Resele IF 3-2 :(

Sicken dag.. Jag har spenderat hela dagen i sängen.. Jag vet egentligen inte varför. Kanske är de för att jag var lite tröttare än vanligt idag. Jag körde ju faktist en bit igårkväll. Eller också är det för att det känns motigt att vara tilbaka igen. För ja, jag åkte hem till Resele i helgen. Och det var underbart. Fick träffa både mormor, Johan och Niclas. Bäst var ju naturligtvis Niclas som jag saknat så fanatiskt, trots att jag endast hunnit vara borta drygt 1,5 vecka. Jag hann även med att se den sista fotbollsmatchen för Resele IF för året. Tyvärr så förlorade mina kära hjältar matchen med snöpliga 3-2. Jag hoppades länge att 2-2 skulle hålla sig men sen tröck dom in 3-2 målet likt förbannat där på slutet. Jädra Graninge.. Men men. Vad gör man. Jag kan inte mycket mer än hejja på mitt favoritlag och hoppas att det går bättre nästa år. Och icke att förglömma; Det var Magnus och Niclas som vann den interna skytteligan i år. Ifjol var det Jonas med sina 8 mål. Nu när säsongen är slut får de en välbehövlig semester. I princip hela laget åker väl till Bulgarien på torsdag. Inklusive Niclas, vilket kommer innebära att jag inte kommer få prata med honom på över en vecka. Jag tvivlar på att jag kommer prata med honom överhuvudtaget fram till torsdag heller. För som ni alla vet så börjar älgjakten här i trakten idag. Jag hoppas bara att Niclas får skjuta sig en älg eller två.
Sen åkte jag in till Luleå i förra veckan. För att inhandla ett par av dom exellenta Norrlands Guld Jeansen som jag tänkte ge till Niclas. De jävliga var bara att det endast fanns 3 par i alldeles för stora storlekar kvar. Och på internet är de helt slut. En aning störande. Så nu vet jag inte vad jag ska hitta på.. Snart blir det ju ändå 1 år och nånting måste jag ju köpa innan dess. Sen är det ju jul snart också. Eller ja, Snart och snart men den smyger sig på sakta men säkert. Och VIPS! så är den här. Helt utan förvarning och jag har inte hunnit köpa presenter. Näe, jag får nog ta och börja snart tror jag. Men först ska jag gå ut en sväng till med min lilla voffsing och sen lägger jag mig väl i sängen igen antar jag.

A sleepy day.

Inga dagar kvar!

Så var de 7 dagarna slut och åter befinner jag mig i Luleå.
Jag och Magnus lämnade vårt kära Resele igår vid 13 tiden. Och jag tror aldrig att det kännts riktigt så jobbigt att åka upp som det gjorde då. Att säga hej då till Niclas var rent plågsamt. Men vi tar ett halvår i taget och jag är säker på att vi klarar det här halvåret åxå. Och jag kommer ju hem emmelanåt. Dock tvivlar jag på att jag kommer kunna komma hem lika mycket som jag kunde förra terminen. Men det återstår att se. Jag hoppas och håller tummarna för att jag ska kunna komma hem minst lika mycket som då.
Det känns iaf skönt att Magnus är här uppe med mig. :) Och att Linnea och Carro är här uppe med mig. Och om 15 minuter ska jag vara ute vid bilen för att hinna hämta upp just Carro vid Kallax Flygplats när hon landar. Ska bli skönt att träffa henne igen. :)
Jaja.. jag bör väl ta mig en macka nu och sen åka iväg antar jag..

Gone once again!

7 days in Resele

7 dagar kvar nu. 7 ynka pytte dagar.
När de få dagarna gått kommer jag att befinna mig i Luleå igen. Och det är ingenting jag önskar just nu. Det enda bra med att åka upp dit igen är att jag slipper bo hemma hos mor och far. Det blir så mycke tjaffs här hemma på dagarna. Men det är väl det enda positiva också.
Jag vill verkligen inte åka ifrån Niclas. Jag kommer sakna honom så oerhört mycket. Vi har haft en sådan underbar sommar han och jag. Och det är inget jag har lust att lämna bakom mig för att måsta åka upp till Luleå och plugga istället. Sen ska det ju ioförsig bli roligt att träffa Carro och Linnea igen. Mina små älsklingar. ;)
Det ska bli roligt att Magnus flyttar upp också. Men sen är det totalt slut på positiva saker med att åka upp till Luleå igen. Och det positiva väger inte på långa vägar upp det nefativa.

Jaja.. Vi kan ju ta något roligt åxå.
Jag, Frida och hennes vän Emma åkte till Fridas stuga i fredags för att snacka skit och ha det allmänt mysigt. Och så blev det. :) Det var länge sedan jag hade det så mysigt med fina vänner.
Jag var lite rädd att det skulle bli tryckt stämning med tanke på att jag och Emma inte kände varandra innan. Men som tur var var hon en öppen och trevlig människa som jag hade väldigt lätt att komma överens med. Vi spenderade fredagen och lördagen med att diskutera, dricka alkoholhaltiga drycker, äta och att bada ett halv-varmt karbad. Men trots det halvt misslyckade badandet så hade vi oerhört mysigt och trevligt. :) Det var nog en av de bästa helgerna på länge.
Sen har det ju faktist hänt andra roliga saker i sommar också. Jag följde med Niclas, Jonas å Nicke till Bäckströms stuga vid Selsjön där vi åkte båt. Vi band fast en liten plastbåt i en motorbåt och tolkade efter medan Jonas som körde motorbåten försökte svänga så att vi välte. Och jag kan meddela att vi blev blöta. Men roligt var det. Märtha var även hon med till Selsjön den där dagen. Hon tyckte att det var oerhört underhållande att hoppa i vattnet från bryggan. Hom skulle kunna bosätta sig vid älven eller vilket vatten som helst egentligen. Jag tror aldrig att hon kommer tröttna på vatten eller vad som helst som skvätter egentligen. Hon är för söt det lilla livet. Det är bara så synd att man inte kan låta henne hålla på hur länge som helst. Hon blir ju så stressad. Och vi alla vet ju att det inte är så värst bra. Så vi försöker hålla det på en jämn nivå. Trots att det är väldigt svårt.
Näe. Nu får det nog räcka för idag..

Summer is over!

Nu är det inte utan att man börjat vänja sig vid att Molly inte finns här längre. Hemskt men sant. Och av Tassa och Märtha är det utan tvekan Tassa som saknar Molly mest. Det är som att hon inte riktigt vet vars hon ska placera sig någonstans. Hon följde alltid Molly som en extra svans och låg alltid intill henne. Men nu vankar hon av och ann mellan alla andra i familjen.

Sen har mina föräldrar varit på semester i nästan två veckor. Och sicken fin tid det varit här i huset måste jag säga. Det har varit så lugnt och skönt. Men nu är de ju tillbaka igen. Visst de är väl kul å ha dom hemma på ett sett, men mest är
det jobbigt. Det är tur att jag slipper bo här permanent. Snart åker jag tillbaka till min lägenhet i Luleå. Och med tanke på allt liv här hemma ibland så ska det bli skönt att komma upp igen. Men usch vad jag gruvar mig för att lämna Niclas. Det känns oerhört tungt att behöva lämna honom igen. Vi får ta till vara på de få veckor som är kvar innan skolan börjar igen. Dock kommer denna veckan inte att innehålla någon kvalitetstid med honom. Jag jobbar alla dagar utom torsdag då jag ska till S-vall med min bror och Milla. Dessutom så är det Urkult i helgen. Så Niclas kommer att spendera hela helgen i Näsåker med några kartor öl i högsta hugg. Vilket kommer innebära att han inte kommer att vara särskilt anträffbar för mig. Men jag jobbar ju ändå hela helgen så det spelar väl inte så stor roll. Vi får umgås nästa vecka istället. Jag hade även jag tänkt spendera en hel helg på Urkult. Fast så blev dock inte fallet. Som så många andra år. Men vad gör man. Jag hade redan utlovat arbete och kan inte gärna tacka nej nu. Jag har jobbat alldeles för mycket i sommar. Usch! Nästa år blir det ändring. Då ska jag jobba i början på sommaren. Allt roligt är ändå i slutet.

Förresten. Jag får sällskap i Luleå i höst. :D Magnus min kära broder flyttar upp för att påbörja sin utbildning i Industri Design. Ska bli fanatiskt roligt tycker jag!

Ps. För er som inte vet så är Urkult en alldeles fantastisk festival placerad så strategiskt som i Näsåker av alla ställen. Men det är ju nära för mig så vem klagar. Urkultsdagarna som alltid utspelas första helgen i augusti med start på Torsdagen med Eldnatt och fortsätter sedan hela helgen med artister från världens alla hörn. Det är mycket alternativ musik som folkmusik från hela världen och annat spännande. Men det roligaste med Urkult måste nästan ändå vara alla alternativa människor som hittar sig till lilla Näsåker under denna underbara festivalhelg. Så mycket Hippies har man nog inte sett på samma plats sedan 70-talets woodstock. Och stämningen är alldeles underbar där bland niporna och älven med dess brus. Och festplatsen kryllar av intressanta människor, god mat och roliga små stånd där du hittar allt från sjalar och armband till rökelser och trummor. Man kan inte annat än Älska Urkult! D.s

A dark day!

Just nu går mycket i svart i vår familj.
Igår kl. 11 hade vi en tid hos veterinären med vår älskade familjemedlem Molly.
Vår drygt 10 år gamla schäfertik som tyvärr inte fick behålla hälsan längre. Hon har varit vår vän och underbara kamrat i halva min uppväxt. Och det är svårt att inse att hon inte längre finns hos oss. Hon kommer sannerligen att bli saknad. Jag har försökt minnas detaljer och saker från hennes tid hos oss. Men det är så svårt. Jag förstår inte att det ska vara så svårt att få fram minnen från hennes valptid eller egentligen vad som helst som karakäriserar henne. Det jag kommit på hittils är att hon aldrig skällde. Inte förrän Mamma fick henne till det för något år sedan. Och när hon var liten brukade alltid Magnus och Jonas busa upp henne förfärligt och jag vet inte hur många tröjor och byxor hon hade sönder med sina vassa små valptänder. Hon har alltid varit en lugn hund, en fantastiskt barnvänlig och valpvänlig vovve som alla älskade.
Molly är och förblir alltid en del av oss och vår familj.
Du är saknad Molly-Bus!