Just nu går mycket i svart i vår familj.
Igår kl. 11 hade vi en tid hos veterinären med vår älskade familjemedlem Molly.
Vår drygt 10 år gamla schäfertik som tyvärr inte fick behålla hälsan längre. Hon har varit vår vän och underbara kamrat i halva min uppväxt. Och det är svårt att inse att hon inte längre finns hos oss. Hon kommer sannerligen att bli saknad. Jag har försökt minnas detaljer och saker från hennes tid hos oss. Men det är så svårt. Jag förstår inte att det ska vara så svårt att få fram minnen från hennes valptid eller egentligen vad som helst som karakäriserar henne. Det jag kommit på hittils är att hon aldrig skällde. Inte förrän Mamma fick henne till det för något år sedan. Och när hon var liten brukade alltid Magnus och Jonas busa upp henne förfärligt och jag vet inte hur många tröjor och byxor hon hade sönder med sina vassa små valptänder. Hon har alltid varit en lugn hund, en fantastiskt barnvänlig och valpvänlig vovve som alla älskade.
Molly är och förblir alltid en del av oss och vår familj.
Du är saknad Molly-Bus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar