Påhälsningar och Telefonsamtal

Fråga mig inte varför jag sitter här och försöker skriva nåt.
De är rätt svårt att få något kreativt ur mig när jag sammtidigt ser reprisen av "2 ½ Men" från tidigare idag. Som jag alltså såg tidigare idag. Jag förstår egentligen inte varför jag har så svårt å slita mig från teven. Jag satt i princip hela förmiddagen framför den satans plåtburken tittandes på den svenska klassikern "Rena Rama Rolf". De va tider de. 90-talet och hela min ungdomsdagar. Och all den göteborskan gör bara att man tänker på Johan. De är inte utan att man saknar den lille pajjsaren. De känns så tråkigt att man knappt kommer träffa han mer. De är så många man önskar att man kunde träffa oftare. Men många bor långt bort och vem har pengar till sånna utsvängningar nuförtiden. Var och varranan är ju rent fattig. Eller så är dom flesta bara snåla. Eller kan de vara så att de finns andra prioriteringar i folks liv? Men vad kan egentligen vara viktigare än att träffa och hälsa på vänner man bryr sig om. Och varför har man telefoner? Dom används ju knappt. Iaf inte här, och speciellt inte av mig. Jag är den sista som ska kritisera andra i påhälsningar och telefonanvändning. De finns nog ingen som är sämre än jag på just de. Och ärligt talat vet jag inte vad jag ska göra åt de.
Men nu när jag väl är hemma har jag egentligen ingen lust att åka härifrån på några längre resor. Nu vill jag bara vara i Resele bland alla jag missat hela terminen. Och telefoner har jag alltid varit rädd för. Ringa till folk är inte min starka sida, har aldrig varit och kommer hellre aldrig bli. Fast jag måste säga att jag är bättre på att använda telefoner nu än vad jag var för några år sedan. Men som sagt. Något riktigt äss på att ringa folk kommer jag inte bli förrn den dagen "Scrubs" blir tråkigt och lessamt. Och de kommer inte hända de närmsta 311 åren.

Det här var inte vad jag tänkte skriva när jag kom på den brillianta ideén att skriva ett nytt inlägg här i min nya fina blogg. Men allt blir ju inte som man tänkt sig har jag hört.

Things change